Brännmaneten [Cyanea Cappilata]
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
* Ordning [Semaeostomae], klass [Scyphozoa] *
Brännmaneten är ett marint djur. Dess kropp består av två lager epitelvävnad mellan vilka det
finns en geleaktig massa som som innehåller mycket vatten. Detta mellanlager kallas mesoglea.
Maneten får sin form av denna mesoglea som både är seg och elastisk. Den består bl.a. av en
platt eller svagt välvd genomskinlig klocka med flikiga kanter, innehållande de fyra gulbruna
könsorganen. I klockan finns också ett hålrum som svarar både för matsmältning och
cirkulation hos organismen, med munnen som enda öppning utåt. Genom den kommer vatten
in i håligheten och detta vatten tjänar till att hålla kroppen utspänd. Klockans diameter brukar i
våra trakter inte överstiga 30 cm, men uppgifter om maneter på 2 m i de kalla delarna av
Nordatlanten har inkommit. Dessa rejäla skapelsers dimensioner gör därmed brännmaneten till
den största av maneterna och även ett av de största ryggradslösa djuren. Det har faktiskt hänt
att dessa nordatlantiska jätteformer räknats till en som en särskild art, [Arctica], men enligt
nyare uppgifter lär det inte vara befogat. De har även vanligtvis gula fångstarmar, som hos en
manet med storleken 30 centimeter kan mäta fem meter. Dessa är arrangerade i åtta grupper
med 150 i varje, och fullt utsträckta kan dessa i vissa exemplar anta längder uppemot 40 meter.
Dess nässelkapslar har många människor haft en smärtsam kontakt med. I svårare fall kan det
inträffa muskelkramper, andningsbesvär och ångestförnimmelser, ofta åtföljda av svår matthet.
Man kan även bli överkänslig för brännmanetens gift, och detta gör att fortsatta kontakter med
nässelcellerna ger allt allvarligare effekter och kan till och med leda till döden.
Muskulaturen i en brännmanet består består huvudsakligen av en kraftig ringmuskel och radiärt
ordnade muskler på klockans undre sida. På tentaklerna finns det längsmuskler och kan dras
samman och sträckas. Maneten simmar genom att den drar ihop de radiära musklerna så att
klockan kupas, därefter drar också ringmuskeln ihop sig, så att en utpressning av vattnet sker
vilket gör att maneten pressas framåt.
Nerverna i en brännmanet består till största del av ett diffust nät uppbyggt av nervvävnad.
Retningar leds genom nätet i alla riktningar. Strax under manetens kant sitter också så kallade
rhopalier, som är ganska invecklade jämviktsorgan. Eftersom maneten rör sig fritt i alla
riktningar i vattnet behövs rhopalierna för att maneten ska kunna bestämma sitt läge. Dessa
organ består bl.a. av små kolvar som är uppbyggda av gips, vilka medverkar genom att trycka
på fina utskott på talrika, nedanför liggande sinnesceller. Dessa används för att hålla maneten
på "rätt köl" . Försök har, dock inte med helt entydiga resultat, visat att de retningar som
kolven skapar utlöser muskelsammandragningar som kan hjälpa till att räta upp djuret. Andra
försök har också visat att maneterna är beroende av rhopalierna för att samordna musklerna
riktigt.
Brännmaneten är skildkönad. Den förökar sig genom att ägg sprutas ut i vattnet av den
blivande modern där de blir befruktade av hanen. Efter detta bildas larver av äggen. Dessa
larver kallas planulalarver och är 0,5-2 mm stora med en platt och oval form. De simmar med
hjälp av cilier. Efter några timmars eller dagars simmande fäster de sig på underlaget där de
omvandlas till en så kallad scypthistomapolyp. Denna polyp växer så småningom ut till en serie
insnörningar, inte helt olika några koner staplade på ovanpå varann. Hos brännmanetens
polyper bildas 3-5 stycken ephyralarver. Dessa "koner" lossnar sedan en efter en i en process
som kallas strobilation och simmar sedan iväg som så kallade ephyralarver. Dessa larver vänder
sig upp och ner och ger upphov till nya små maneter. Detta för brännmaneten livsviktiga
fenomen kallas metagenes eller generationsväxling. Individen som på könlös väg förökar sig är
helt olik den som producerar könsceller.
Brännmaneten livnär sig på fisk och andra fritt simmande djur, som fångas och bedövas med
hjälp av tentaklernas nässelceller. Den är alltså ett rovdjur trots sin starkt begränsade rörlighet.
Den får passa på att fånga djuret när det kommer förbi inom räckhåll för dess tentakler. Då är
nässelcellerna till mycket stor hjälp. De innehåller en kapsel som är fylld med en giftig vätska
där också en tråd ligger ihoprullad. För att detektera bytet har nässelcellen på utsidan en tagg,
som vid kontakt med ett djur aktiverar nässelcellen. Då skjuts den ihåliga tråden ut och tränger
in i djuret. Gift sprutas in i bytet genom tråden, som är försedd med vassa hullingar för att hålla
sej på plats i djuret. Dock kan bara varje nässelkapsel användas en gång, därefter måste den
ersättas med en ny. Kapseln utlöses inte inte vid kontakt med döda ting, då det krävs både en
mekanisk och kemisk process för att aktivera cellen.
När denna process är avklarad måste brännmaneten få djuret till munnen, och detta görs på
olika sätt. Om det är relativt stort måste tentaklerna inverka, men om det rör sig om mindre
måltider såsom planktonorganismer och annat smått räcker det med cilierörelser.
-=< Allmänna info >=-
Maneter ingår i gruppen nässeldjur [Phylum Cnidaria], som numera är sammanförd med
kammaneter [Phylum Ctenophra].
Klassen maneter [Scyphozoa] är uppdelad i fyra olika huvudordningar:
Kubmaneter [Cubomedusae]
Ringmaneter [Coronatae]
Skivmaneter [Semaeostomae] <--- Brännmaneter
Lungmaneter [Rhizostomae]
..::Referens::..
Djurens Värld 1: Ryggradslösa djur
Erik Dahl & Bertil Hanström
Förlagshuset Nordens boktryckeri 1965